George Kay

21 September 1891 – 18 April 1954

Manager: 1936-1951

Antal matcher: 357

Titlar: First division champions 1946/47

Kay värvades från Southampton 1936 och stannade i managerstolen fram till 1951, då han tvingades kasta in handduken på grund av sviktande hälsa.

Största framgången var ligamästerskapet direkt efter andra världskriget, 1947, samt FA-cupfinalen mot Arsenal 1950, där det dessvärre blev förlust.

George Kay föddes i Manchester och skrev på för Bolton 1911, men flyttade snart till Nordirland för att spela med Distillery. 

Efter första världskriget spelade han sju säsonger för West Ham United och hjälpte i egenskap av kapten "Hammers" till FA-cupfinal mot Bolton samt även uppflyttning till högsta divisionen. 

Cupfinalen 1923 var den första på Wembley Stadium, den så kallade "White Horse Final." Även under den här åldern hade Kay problem med hälsan vilket fick till följd att han tvingades lägga skorna på hyllan.

1927 fick han sitt första coachjobb i Luton Town, innan han befordrades till manager två år senare. Nästa uppdrag var i Southampton 1931 där Kay stannade i fem säsonger, då Liverpool kom med en förfrågan och han flyttade tillbaka till nordöst för att ersätta George Patterson på Anfield.

Han tog med sig coachen och närmaste vapendragaren Bert Shelley från The Dell.

Kay lyckades snappa upp amatörspelarna Bob Paisley (Bishop Auckland) och Billy Liddell, som skulle komma att spela viktiga roller för klubben för lång tid framåt. Men vid denna tidpunkt hamnade deras karriärer i stå på grund av andra världskrigets utbrott.

Efter kriget tog klubben det ovanliga beslutet att åka till USA och Kanada på turné. 

Kay var övertygad om att klimatet och maten i Staterna skulle göra spelarna gott. Efter tio uppvsningsmatcher på mindre än en månad kom var det ett vältränat och formstarkt lag som kom till säsongsstart inför 1946/47 trupp, något som lade grunden till ligaguldet.

Kay avgick i januari 1951 och avled i Liverpool tre år senare.