Shanklys revolution

Shanklys revolution

"My idea was to build Liverpool into a bastion of invincibility. 

Napoleon had that idea; he wanted to conquer the bloody world. 

I wanted Liverpool to be untouchable. 

My idea was to build Liverpool up and up until eventually everyone would have to submit and give in."

Från dag ett var William "Bill" Shankly (1913-1981) fast besluten att göra saker på sitt eget sätt. 

När den 45-årige skotten skrev på för Liverpool i december 1959 var det under förutsättning att han fick makten över laguttagning och transfers.

Detta var i bjärt kontrast till dagen åtta år tidigare då han erbjudits managerjobbet, men utan full kontroll. Den dagen lämnade han styrelserummet, tog tåget hem till Huddersfield och lämnade klubben åt sitt öde, vilket var att ramla ned i division 2.

Shankly tog god tid på sig för att bilda sig en egen uppfattning om klubben, men det kanske viktigaste beslutet som togs direkt vid ankomsten var att behålla den existerande ledarstaben: Bob Paisley, Joe Fagan och Reuben Bennett - som alla skulle visa sig extremt värdefulla för klubben i många år framåt.

* Boot room: Ronnie Moran, Bob Paisley, Roy Evans, Tom Saunders, Joe Fagan och John Bennison.

Sommaren 1961 gjorde han två helt avgörande inköp; anfallaren Ian St John och mittbacken Ron Yeats från Motherwell och Dundee United. Shankly lyckades övertyga ordföranden T W Williams och de andra direktörerna att köpa dyrt, men att köpa bra. 

St John utgjorde direkt ett effektivt anfallspar med den lokale ungdomsspelaren Roger Hunt som sköt 41 mål - klubbrekord - under den vinnande säsongen. Yeats var kolossen som kunde konsten att organisera ett försvar.

Det skulle ta Shankly endast två säsonger att återföra ligatiteln till Anfield och han gjorde det med en kärna av 13 spelare: Tommy Lawrence, Gerry Byrne, Ronnie Moran, Gordon Milne, Ron Yeats, Willie Stevenson, Ian Callaghan, Roger Hunt, Ian St John, Jimmy Melia, Alf Arrowsmith, Peter Thompson Thompson och Phil Ferns. 

Hunt och St John producerade tillsammans 52 mål medan försvaret, med hjälp av nye målvakten Lawrence, höll tätt bakåt.

Nästkommande säsong innebar enorma ansträngningar med spel i Europa. Det tog tre matcher och en slantsingling för att besegra Köln, men därefter tog lyckan slut. Liverpool ställdes mot titelhållarna Inter Milan över två matcher i Europacupens semifinal. 

Efter att ha vunnit med 3-1 hemma föll Liverpool offer för en mutad domare - vilket senare bevisades - och regeln om mål på bortaplan. Bill Shankly var rasande efteråt, men The Kop var nöjda ändå. 

Bara dagar innan debaclet i Europacupen hade Liverpool äntligen vunnit FA-cupen för första gången efter 2-1 mot Leeds i finalen på Wembley efter mål av Hunt och St John. 

Efter att ha övergivit de vita byxorna och övergått till helrött matchställ var nu Shanklys lag fast beslutna att ta tillbaks ligatiteln. De tog ledningen i november -65 och stannade där resten av säsongen och kröntes till champions i maj 1966. Återigen gjorde Roger Hunt över 30 mål. 

Två månader senare vann England sitt första och hittills enda VM-guld med Hunt, Ian Callaghan och Gerry Byrne i truppen.

Men återigen verkade det som om ödet inte ville att Shankly skulle vinna några titlar i Europa trots inhemska framgångar.  Liverpool förlorade finalen i Cupvinnarcupen med 3-1 mot Borussia Dortmund, efter förlängning. Tyvärr skulle de missade titlarna återkomma under några säsonger då Shankly verkade förlora lite av sin berömda känsla. Initiativet hamnade nu hos Leeds och Arsenal.

Men Shankly var inte slut ännu. Han återuppbyggde laget med ett nytt anfallspar i Kevin Keegan och John Toshack, en ny defensiv kärna i målvakten Ray Clemence och backarna Emlyn Hughes och Tommy Smith.

Det blev en ökenvandring på sju år utan titlar, men Shankly vann ligan på nytt 1973 och dessutom UEFA-cupen för första gången, denna gäckande första titel i Europa.

Liverpool vann sedan FA-cupen på nytt 1974 efter en förkrossande 3-0-seger över Newcastle. 

I juli samma år meddelade Shankly på en presskonferens att han signerat Ray Kennedy från Arsenal. Sist, men inte minst levererade han även beskedet som chockerade en hel fotbolls-värld:  

Bill Shankly tänkte gå i pension och beslutet var oåterkalleligt. Många trodde att detta var början på slutet för Liverpools framgångsrika era, men vad visste de...