Heysel

Alla som har åldern inne kommer säkert ihåg TV-sändningarna från Europacupfinalen i Bryssel den 29 maj 1985.

Bilderna rullade in i våra vardagsrum och matchen verkade inte alls vara på gång att starta, tvärtom verkade det vara kaos och det stod snabbt klart att något allvarligt hänt.

Liverpool stod vid den här tidpunkten på toppen och skulle spela för sin femte Europacuptitel på bara nio år. Motståndet var Juventus med flera spelare från Italiens världsmästarlag 1982 och dessutom en av Europas bästa spelare – Michel Platini.

Redan innan matchen ställdes en mängd frågetecken huruvida Heyselstadion verkligen var lämplig som arena för Europacupfinalen. Enbart några få år innan hade Arsenal poängterat att det inte var en bra arena och Liverpools sekreterare Peter Robinson försökte få UEFA att byta spelplats – utan framgång.

Redan innan matchen fanns en irritation från många supportrars sida över hur Liverpools fans blivit behandlade i Rom under den föregående finalen då dessutom åtminstone en supporter knivskadats svårt.

Arenan blev snabbt fullsatt med uppskattningsvis 25 000 fans från vardera finallag - med ytterligare tusental som försökte ta sig in. Sektion Z - som arrangörerna tänkt sig använda till neutrala supportrar (något som både ifrågasattes av Liverpools och Juventus respektive ledningar) fylldes snabbt upp med till stor del italienska fans som antingen bodde i Belgien eller köpt biljetter från italienska researrangörer.

Mellan sektionerna fanns nu enbart ett enkelt stängsel och några få poliser och redan tidigt sköts raketer från de italienska sektionerna mot Liverpools diton. Följden blev att de olika supportergrupperna började kasta diverse projektiler på varandra, bland annat stenar och betongbitar som de kunde plocka direkt från läktarna de stod på.

Allt intensifierades ju närmare matchstart klockan tickade och till slut inträffade ett utfall från en mängd av Liverpools supportrar. Dessa så kallade ”Rushings” var ganska vanliga inom engelsk fotboll men skapade snabbt panik hos kravallpolisen som flydde, och i en kedjereaktion även bland Juventus supportrar som försökte ta sig bort från sektion Z. Man förflyttade sig snabbt mot sektionen bortre del, där många även försökte och lyckades ta sig över. Läktarens mur klarade dock inte det ökade trycket och kollapsade.

Många fastande i kollapsen och i slutänden hade 39 personer - italienare, belgare, fransmän och en nordirländare - avlidit och över 600 skadats.

Trots protester från båda lagens managers bestämde man från officiellt håll att matchen skulle spelas för att inte skapa ytterligare kaos.

I en högst avslagen match där Liverpool fick ett mål tveksamt bortdömt vann Juventus till slut Europacupen 1985 med 1-0 efter en straff som antagligen enbart domaren ansåg vara korrekt. Med tanke på de tidigare händelserna märktes inga direkta protester från något håll.

I finalens efterspel dömdes 14 engelsmän till fängelse för dråp. Dock avtjänades enbart hälften av dessa i verkligheten.

Det sportsliga efterspelet - innefattande allt från tryck från högsta politiska nivå av Thatcherregeringen till stor vånda inom fotbollens styrande organ – resulterade i att inga engelska lag spelade europeisk fotboll på fem år. För Liverpool blev straffet sex år.

Det finns en mängd olika historier, myter, vinklingar på vad som verkligen hände på Heysel.

Summeringen att det var fel arena, fel plats, fel ledning, en allmän tidsanda inom europeisk fotboll som här nådde sin absoluta klimax och en mängd felbeslut som togs trots att klubbarna hade andra åsikter kan knappast argumenteras emot.

Att det även är en av de största tragedierna i europeisk fotbollshistoria står även det klart.

Källor: BBC, BBC Sports, Liverpool Echo, Red and White Kop, Bianconeri