– Aldrig hundra procent efter skadan

Momo Sissoko värvades till Liverpool från Valencia sommaren 2005 i en affär som kostade Anfield-klubben £5,6M.

Den då 21-årige mittfältaren fick en fin start på sin karriär i den röda tröjan, men drygt halvvägs in ådrog han sig en skada som skulle förändra allt. 

Rafa Benitez mannar hade lottats mot Benfica i åttondelsfinalen i Champions League. Det första mötet spelades på portugisernas Estadio da Luz. Sissoko startade matchen, men med en knapp halvtimme spelad blev han sparkad av brassen Beto - det var en ful spark som träffade mittfältaren i höger öga. 

Sissoko föll till marken. Läkare gav behandling. Han visste att det var allvarligt.

– Jag kände direkt att det var allvarligt, berättar Sissoko i en intervju med The Athletic.

– Det gjorde så ont. Jag kunde inte så någonting med det ögat. Det var läskigt. 

Han fördes till ett sjukhus i Lissabon för behandling. Dagen därpå fick han ett hemskt besked.

– Jag kommer alltid att minnas det. Läkaren kom in och sa: "Jag tror att det är över med fotbollen för din del." Jag var i chock, jag var bara 21 år gammal och spelade för Liverpool. Jag var så ledsen.

– Jag var argare på läkaren än på Benfica-spelaren, om jag ska vara ärlig. I det ögonblicket kände jag mig deprimerad. Det var några riktigt tuffa dagar som följde.

– När man spelar fotboll måste man alltid acceptera att det finns en risk för allvarliga skador, men jag frågade mig själv flera gånger: "Varför just jag?"

– När läkaren i Portugal sa att jag kanske inte skulle få synen tillbaka på det ögat och att jag inte skulle kunna spela igen tänkte jag: "Hur kan du säga så?" Jag sa till mig själv: "Nej, det är inte möjligt. Du ska göra allt du kan för att ta dig tillbaka från det här."

Sissokos karriär hängde på en skör tråd. När han återvände till Merseyside fick han specialistvård på St Paul's ögonavdelning på Royal Liverpool University Hospital. Till en början kunde han inte ens se en fackla som brann bara några centimetrar från hans öga. 

– Det var en tuff period för mig, men jag tror på Gud. Jag är muslim, jag bad mycket - det hjälpte mig att ta mig igenom det, säger han.

– Liverpool tog väl hand om mig och allt stöd som jag fick från supportrarna gav mig styrka.

– Jag genomförde en mindre operation, men det handlade mest om att jag skulle vila och vänta på att det skulle läka. Sakta men säkert så började jag få tillbaka synen. Jag behövde bara ha tålamod. Steg för steg så blev det bättre. Gud gav mig möjligheten att spela igen.

Otroligt nog var Sissoko endast borta från spel i en månad. Mittfältaren gjorde en känslofylld comeback när Birmingham krossades med hela 7-0 i FA-cupen. Senare kunde laget fira cuptiteln efter att ha besegrat West Ham i finalen.

För Sissokos del fortsatte karriären i 13 år - efter att ha förlorat sin plats i Liverpool lämnade han för spel i bland annat Juventus och Paris Saint-Germain. Han lade skorna på hyllan som 35-åring i januari 2020.

– Ibland saknar jag verkligen att spela - atmosfären på läktarna och i omklädningsrummet. Men jag vet att det var rätt läge att sluta och det har gett mig möjligheten att göra andra saker. Nu för tiden är jag väldigt upptagen med att hitta den nya Sissoko.

– Jag driver en akademi i Mali, jag har en del TV-uppdrag och är även agent. Jag ansvarar för inga spelare från Afrika och Frankrike. Jag har spelare i stora klubbar i Frankrike som PSG och Rennes.

– Att bli tränare eller manager är inte något för mig, men jag vill fortfarande vara en del av fotbollen. Jag vill hjälpa nästa generation att förstå spelet och de utmaningar som väntar. Ibland kan den nya generationen ta för lätt på det hela och tänka att det är enkelt. Man måste kämpa för att få en bra karriär, man måste verkligen kämpa.

Att man måste kämpa är något som Sissoko själv har erfarenhet av. Han växte upp i fattiga förhållanden där föräldrarna ofta var frånvarande på grund av att de behövde arbeta för att försörja familjen.

– Jag växte upp som ett av 15 barn, utbrister han. 

– Det var väldigt intensivt för mina föräldrar, men de skapade en mycket sammanhållen familj. Vi är alla vänner med varandra. Vår mamma och pappa kämpade så hårt för oss. Vi ville ge tillbaka genom att göra dem stolta.

– Där jag växte upp fanns det inte så mycket att göra. Man hade två val - antingen dedikerade man sitt liv till en sport och försökte lyckas, eller så gjorde man dumma saker på gatan. Jag beslutade mig för att göra någonting bra för mina föräldrar. De offrade mycket för oss, så jag ville inte skapa trubbel. 

– Jag beslutade mig för att satsa allt på fotbollen. Det var min dröm. Jag var i tolvårsåldern när Auxerre värvade mig. Att få chansen hos en av de bästa akademierna i Frankrike - tacka Gud för att drömmen gick i uppfyllelse.

Sissoko visade prov på fina kvaliteter i Auxerre och innan han ens hade gjort seniordebut hade han intresse från ett gäng stora klubbar i Europa. 2003, när han var 18 år gammal, flyttade han till Valencia. 

– Jag brukade spela i nummer tio-rollen och när jag flyttade till Spanien spelade jag fortfarande som en andra forward. Men i en träningsmatch valde Rafa (som var tränare för Valencia vid den tidpunkten) att spela mig längre ned på mittfältet. Jag spelade väldigt bra där och flyttade aldrig därifrån.

– Jag kunde ha flyttat till England eller Tyskland, men jag hade ett bra samtal med Rafa som fick mig att välja Valencia. Jag känner stor tacksamhet gentemot Rafa. Han gav mig möjligheten att spela för Valencia vid väldigt ung ålder. Han litade på mig. Han behandlade mig som om jag vore hans son. Rafa var så viktig för mig.

– Första säsongen i Valencia var otrolig - att spela på Mestalla inför så många människor och vinna titlar. Bara några månader tidigare hade jag spelat i Auxerres ungdomslag. Allt hände så snabbt.

I sin första säsong inom seniorfotbollen stod Sissoko för 32 framträdanden i det Valencia-lag som vann La Liga och besegrade Marseille i UEFA-cup-finalen. 

Benitez lämnade Valencia efter den säsongen för att ersätta Gerard Houllier i Liverpool. 12 månader senare återförenades Sissoko med sin mentor. Mittfältaren var nära en övergång till Everton, men ett samtal från Benitez förändrade allt.

– Jag träffade David Moyes (Evertons manager) på Amsterdams flygplats, avslöjar Sissoko.

– Han ville att jag skulle skriva på. Det var många och långa diskussioner mellan min agent och Everton. Jag var mycket nära en övergång. 

– Men sedan ringde Rafa och sa: "Momo, jag vill att du skriver på för Liverpool." I slutändan var det ett enkelt beslut att fatta - Liverpool var europeiska mästare och jag hade en bra relation med Rafa.

– Jag visste att det skulle bli tufft för mig eftersom att de hade spelare som Xabi Alonso och Steven Gerrard. Men jag visste att Rafa uppskattade mig och jag visste att om jag arbetade hårt så skulle jag kunna spela för Liverpool på samma sätt som jag gjorde för Valencia.

– Jag ringde Moyes och sa: "Jag är ledsen, men jag kommer att gå till Liverpool, det känns som det bästa alternativet för mig" Han respekterade mitt beslut.

Sissoko fick en succéstart på sin tid på Merseyside. Han var en defensiv sköld på mittfältet som med vilja och passion alltid offrade sig själv ute på planen. Ibland var han till och med lite för aggressiv - under sina två säsonger i klubben drog han på sig 20 gula kort och ett rött. 

Han berättar om ett varmt välkomnade in i truppen.

– Det var så välkomnande. Stevie (Gerrard) och Carra (Jamie Carragher) behandlade mig väl. Jag hade de två, Sami Hyypiä, Harry Kewell, Xabi Alonso runt omkring mig i omklädningsrummet. När jag tittade mig runt tänkte jag: "Wow, jag har kommit till ett riktigt mäktigt omklädningsrum, så nu gäller det att arbeta stenhårt. Det kommer inte att bli enkelt."

– Jag visste vad jag skulle förvänta mig och den fysiska delen av den engelska fotbollen var inget problem för mig. Jag kunde anpassa mig snabbt under hela min karriär. Jag pratade spanska, vilket var en stor hjälp, men jag behövde lära mig engelska snabbt. 

– Under de första månaderna fick jag frågor från mina vänner: "Hur känns det att spela på Anfield?"

– Jag svarade: "Ni måste komma hit och se det med egna ögon för att på riktigt förstå vad som gör den här arenan så otrolig." Känslan att gå ut på planen och höra 'You'll Never Walk Alone'... Anfield är något alldeles extra.

Bara tre månader efter att ha återhämtat sig från den allvarliga ögonskadan spelade Sissoko samtliga 120 minuter i FA-cupfinalen mot West Ham. Benitez mannar låg under med 2-0 och 3-2 innan Steven Gerrards långskott i slutminuterna tvingade fram förlängning och sedan ett straffavgörande där de röda drog det längsta strået.

– Den finalen var så fantastisk - det var även festen hemma i Liverpool!

– Stevie gjorde hela skillnaden för oss. Didi Hamann publicerade nyligen en bild på sin Instagram där vi stod med pokalen. Jag kommenterade "Mycket kärlek." Vi pratar inte varje dag, men att ha varit en del av det laget har skapat ett band som håller oss samman än idag.

– Jag har spelat med många stora stjärnor under min karriär, så som Alessandro Del Piero och Pavel Nedved, men Stevie G var enligt mig den bästa. Han kunde göra allt. Han kunde anfalla, försvara, göra mål och spela på alla positioner. Jag lärde mig så mycket som ung genom att spela tillsammans med Stevie och Xabi. Stevie G var en fantastisk lärare för mig.

I starten av den efterföljande säsongen levererade mittfältaren en matchens lirare-insats i Community Shield-segern mot Chelsea. Men trots att framgångarna fortsatt även efter ögonskadan, menar Sissoko att han aldrig riktigt var sig själv efter den.

– Varje gång när det gick riktigt bra för mig i Liverpool hände någonting dåligt. Under min första säsong var det ögonskadan och under den andra säsongen var det en axelskada.

– Om jag ska vara ärlig så tror jag inte riktigt att jag var helt och hållet samma spelare efter att ha skadat ögat. Jag hade fortfarande fina ögonblick, men jag var aldrig hundra procent efter den smällen.

Till en början spelade han med glasögon likt Edgar Davids, men valde sedan att ta risken att spela utan.

– Det var helt enkelt för svårt att spela med glasögonen på, så jag kände att jag inte hade något val, berättar Sissoko.

– Min syn var bra, men set till den psykiska aspekten var jag inte helt hundra. När man skadar sig på det sättet så finns det alltid med en i bakhuvudet. 

Sissoko spelade en viktig roll i laget i början av säsongen 2006/07, men Javier Mascherano anslöt i januari och gjorde det väldigt bra, vilket ledde till att Sissoko exempelvis inte fick plats på bänken i Champions League-finalen. 

Den sommaren var klubbar som Barcelona och Juventus intresserade av honom. 

– Jag var mycket nära en övergång till Barca. De försökte att värva mig, men i slutändan uppstod det några problem med min agent, så det blev aldrig av. Många människor skulle lägga sig i den affären.

Sissoko stannade i Liverpool och kunde höra hur The Kop sjöng "We've got the best midfield in the world. We've got Xabi Alonso, Momo Sissoko, Gerrard and Mascherano."

– Jag hör den ibland än idag, berättar han.

– Mina barn, jag har fem döttrar och två söner, har lärt sig texten och sjunger den för mig. Jag älskar den låten. 

Trots sång från läktaren började Sissokos Liverpool-karriär lida mot sitt slut. Lucas Leiva hade anslutit och ytterligare förstärkt mittfältet. 87 framträdanden blev det totalt för Sissoko, det sista kom mot Chelsea i Ligacupen strax innan jul. I januari 2008 lämnade han för spel i Juventus.

– Det var ett bra läge för mig att flytta. Jag spelade inte så bra som jag ville och jag fick en möjlighet att flytta till Juventus.

– Det var sorgligt att lämna. Jag hade kommit till Liverpool, spelat bra, men efter skadan var mitt psyke aldrig sig likt. Det var mitt beslut att lämna. Jag pratade med Rafa. Han förstod mig och sa att det inte var några problem.

– Jag har inte varit tillbaka på Anfield efter min sista match där, men jag måste återvända när jag får möjligheten.

– Jag älskar att se Jürgen Klopps lag spela. De spelar med sådan hög intensitet. Vilken säsong Jordan Henderson har haft. Jag visste inte att han kunde nå upp till den nivån. Han har varit så otroligt bra den här säsongen. Liverpool är inte bara en klubb, det är en familj. När man har spelat för Liverpool är man för alltid en del av den familjen, det känner jag verkligen.

Framgångarna på fotbollsplanen har gett Sissoko möjligheten att ge tillbaka till sin familj.

– När jag var ung så sa jag till mamma: Om jag tar mig långt så kommer jag att köpa dig ett hus." Det var vad som motiverade mig från start. När jag skrev mitt första avtal med Valencia så kunde jag infria löftet.

– Att se hur glad hon blev - det är det bästa som hänt mig inom fotbollen. Jag har vunnit stora titlar och gjort min mamma glad. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad.